Baljväxtodling i praktiken
Som en del av arbetet med policybriefen inom projektet Omställningsstöd gröna proteiner har intervjuer genomförts med odlare för att få en bättre bild av hur odling av baljväxter fungerar i praktiken. Per Modig på Fagraslätt Gård är en av dem.

På gården odlar Per Modig ett brett sortiment av baljväxter och spannmål, och hanterar hela kedjan – från odling till färdig, förpackad produkt.
Han började odla baljväxter 2009 efter att ha fått tillgång till utsäde från en demoodling. Intresset fanns sedan tidigare, bland annat från uppväxten där hans far odlade bruna bönor. Det som började som ett försök utvecklades stegvis till en verksamhet med ett brett sortiment.
– Det var inget som var planerat från början. Jag började med testodling av bönor och fick prova mig fram. Sen har det vuxit steg för steg, säger Per.
Idag omfattar produktionen omkring 20–30 ton per år, fördelat på ett tjugotal produkter, där bönor, ärtor och linser utgör en stor del.
Att bygga en egen värdekedja
En avgörande del i verksamheten har varit att skapa förutsättningar för att sälja produkterna. När Per började odla fanns det få aktörer som kunde hantera små volymer.
För att få avsättning behövde han därför bygga upp hela kedjan själv.
– Det gick bra att odla, men det fanns ingen som kunde rensa, packa eller sälja i den skala jag hade. Så jag fick bygga upp hela kedjan själv, och när den väl fanns på plats kunde jag också lägga till fler grödor, säger Per.
Det har gjort det möjligt att arbeta med många olika sorter, men också inneburit stora investeringar i relation till verksamhetens storlek.
Investeringar i ett system med små marginaler
Trots att verksamheten är etablerad är investeringsutrymmet begränsat. De största investeringarna har varit kopplade till lokaler och rensutrustning.
Samtidigt är intäkterna små i förhållande till de investeringar som krävs för att utveckla produktionen ytterligare.
– Det är små pengar i förhållande till investeringarna. Just nu gör jag bara mindre investeringar som ska betala sig snabbt. Större satsningar är svåra att räkna hem, säger Per.
Det innebär att utvecklingen ofta sker stegvis, snarare än genom större tekniksprång. I stället för att optimera produktionen fullt ut har Per valt att anpassa odlingen efter den utrustning som redan finns tillgänglig.
Det minskar behovet av investeringar, men sätter också ramar för vad som är möjligt att utveckla.
– Jag väljer grödor som fungerar med den utrustning jag har. Skulle jag gå utanför det skulle utmaningarna bli mycket större. Rensningen har varit en stor utmaning, men nu fungerar det.
Efterfrågan på baljväxter har ökat över tid, särskilt inom vissa kundsegment. För Per är det främst specialiserade butiker med fokus på ekologiskt och hållbart som utgör marknaden.
– Jag har inga problem att sälja det jag producerar. De senaste åren har det ökat, och de specialiserade butikerna är mina viktigaste kunder, säger Per.
Samtidigt är kopplingen till offentlig sektor begränsad, trots ett uttalat intresse för växtbaserad mat.
Vad krävs för att öka volymerna?
För den egna verksamheten fungerar nuvarande modell, men om odlingen av baljväxter ska öka i större skala ser Per ett behov av förändringar längre fram i värdekedjan.
"Ska volymerna upp behöver det bli enklare för konsumenten. Färdigkokta produkter är en nyckel, både i butik och i offentliga kök."
Det handlar alltså inte bara om produktion, utan om hur produkterna når och används av konsumenter.
Uppstarten präglades av mycket eget experimenterande. Med mer kunskap från början hade vissa utmaningar kunnat undvikas.
– Det var mycket experiment i början. Med mer kunskap hade man kunnat undvika en del misstag, säger Per.
Samtidigt är erfarenheten en viktig del av att bygga upp en fungerande verksamhet.
Lönsamhet som begränsande faktor
Trots goda odlingsförutsättningar och fungerande produktion är ekonomin en central utmaning. Verksamheten har under lång tid kombinerats med annat arbete, och utrymmet för investeringar är begränsat.
– Vi har bra förutsättningar här och ändå är det svårt att få ihop ekonomin. Det är små marginaler på mat, och det finns inte utrymme för de investeringar som egentligen behövs, säger Per.
På kort sikt ser Per möjligheter att fortsätta utveckla verksamheten i nuvarande form. Samtidigt lyfter han behovet av förändringar på systemnivå.
– Jag skulle vilja se en annan beställning från samhället. Att vi producerar mat på ett mer hållbart sätt, inte bara med fokus på att det ska vara så billigt som möjligt, säger Per.